RECENSIONER
Göteborgsposten
En grupp som visar omsorg om kvalitet och helhet är Dockteaterverkstan
från Osby. I år gästade de dockteaterdagarna med August, Augusta
och lille Augustin, för åldrarna 3-6 år. Fyra välgjorda och
vackra bordsdockor förda av synliga skådespelare berättar
en rak liten historia om cirkusfamiljen där alla är lika modiga
och skickliga - bara de får en chans att prova. Till föreställningen
hör tonen gentemot barnen och den konsekventa abstraktionsnivån
i berättandet. Många dockteaterföreställningar brister annars
i text och dramaturgi. Det blir gärna torftigt tomprat på
transportsträckor mellan dockornas mer eller mindre virtuosa
uppvisningar. Tonvikten läggs på dockornas teknik och istället
för gestaltning blir det föreställande lek.
Lis Hellström Sveningson
Bergens Tidende
Sött och enkelt
Både pyttesmå och ganska stora kan glädja sig
över den direkta kontakten mellan dockor och dockspelare.
Historien är så enkel så enkel. August, Augusta och deras
lille Augustin är en clownfamilj på cirkus. August jobbar
och ska visa sina clownnummer, medan Augusta håller ordning
hemma med disk, tvätt och passar Augustin. Ett familjeliv
och en rollfördelning som det ska vara? Nåväl, men när August
får tandvärk och måste till tandläkaren visar Augusta att
hon sannerligen kan överta hans lindansnummer, och så är balansen
återupprättad.
Den historien skulle kunna glädja mor och far,
och det skulle väl också den svenska Dockteaterverkstans ganska
lekfulla öppenhet omkring förhållandet mellan dockspelare
och dockor, som har dialog med varandra.
För de minsta är det säkert viktigast att de
tre i clownfamiljen är några oemotståndligt trevliga dockfigurer,
och att historien och dockspelarnas lek med dockorna är enkel
och lätt att följa. Är inte det allra roligaste är att få
se vuxna föra och leka med dockorna och prata med dem, och
föreställa mig att jag också kan göra det?
Detta är alltså en lekfull och vardagsnära föreställning,
är varken en äventyrlig och fantastisk historia eller spänning
och skrämmande sådan. Men det kan ju också vara bra. En publik
mellan tre och fem år riskerar i vart fall inte att bli skrämd
eller förvirrad.
Sissel Hamre Dagsland
|